Jo, hur jag kände när jag kuggade första uppkörningen men klarade två dagar senare fast det gick åt fanders. Hur mammas ord ekade i huvudet; "Klarar du inte nu får du betala själv". De känslorna. Han håller på med ett skolarbete och skulle komma fram till hurvida man kör för mycket ett för lite inna man kör upp, men jag stämde inte in någonstans.

Daniel och jag bråkar aldrig, vi kan tjafsa om maten, disken toarullar osv. Men det blir aldrig bråk. Han vill inte. Jag kan känna att jag bara vill skrika på någon men han är inte sån  så det är skönt. När vi skaffar ungar får han ta hand om dem första åren så det inte blir ett jobbigt förhållande. ^^

Ett tråkigt Sverige mot ett tråkigt Malta. Ville ha ett målkalas, men det slutade bara 0-1 och det var ett självmål av Maltaspelaren. Men det var en så skön seger.

Nu är jag inte världens snyggaste, jag har inte de dyraste kläderna, bor inte i Stockholm, hänger inte på de rätta ställena. Men jag är sjukt respektabel. Ungdomarna som är arbetslösa nu, går på arbetsförmedlingen i trasiga jeans, hål i hela ansiktet, aldrig tvättat håret, fyra olika färgglada halsdukar och en keps/mössa/huva som grädde på moset. Vilken arbetsgivare vill anställa dem? Jag som företagare skulle ta personer som inte skrämmer iväg kunderna. Spelar ingen som om det är i vården, butik, eller bud. Man ska se vårdad ut! Ryck upp er!

Jobbet idag gick bra, Sparbanksdamen var in idag igen och skulle komma imorgon också. Jag blir glad bara jag tänker på det.

Håll era tummar på att Ungern förlorar matchen, då går vi om.

So Long.

Ps. Susanna, good work!. Ds.