Nyheterna skjuts upp till nästa vecka. Jobbigt.
I helgen har jag och Daniel ett år. Ett år som gått fruktanslöst fort. Vi älskar varandra så mycket att vi tillochmed kan lämna bromsspår i toan till den andra.
Jag har uppmuntrat honom att äga fler än ett par skor, att spara ut håret, nästa projekt blir att avsluta hattrick. Ett låtsas lag, en låtsastränare, och låtsasmatcher som inte ens visas i bild, utan han måste sitta en söndagsmorgon och trycka på uppdateraknappen för att få veta vad som händer. Det blir riktig fotboll hädanefter.

Tillbaka till ettårsdagen. Vill ni skicka bidrag, ideer på vad vi kan göra och blommor till mig är det helt okej. Skriv en kommentar så ger jag er adressen.

Beställde tid för katterna, de ska snippas imorgon. Synd att de inte kan göra egna val, bestämma över deras kulor själv. Men nu när det börjar komma kattsperma när man klappar dem på magen så är det inte något att fundera över. Jag är som ni vet inget fan av kladd.

Så har vi det här med vänner. Haft flera under åren som gått. Vissa har sårat mig, och jag har sårat andra. Det är de vänner man har kvar nu, när man flängt hit och dit och varit med om massa tillsammans man vet vilka de är. Daniel är en av mina bästa vänner nu. Han vet allt om mig men dömer mig inte. Dessutom står han ut med mig, mina fyra olika personligheter och mitt (under all kritik) dåliga morgonhumör.

Jag fortsätter vidare med dessa tankar senare. Jag ska agera den perfekta hemmafrun och laga en tillfredsställande spenatsoppa. Daniel rynkade på näsan. Lovar att han kommer le vid smaken sen.

Vänner är guld värda!

So Long.