Louise och jag är väldigt spontana. Torsdag natt ringde Louise och frågade om jag ville följa med till Kalmar. Eftersom det blev inställt förr veckan så var jag såklart inte så svårövertalad.

Resan började bra med en mycket trevlig tågvärd till Arlanda. Vi hämtade bilen, och när vi kom till Stora Väsby slutade nästan vår resa. En bil körde in framför oss i mittenfilen och tvärnitade. Vi gjorde likadant och girade till vänsterfilen. Att det inte kom en bil då var rent flyt. Vidare så blev vi lurade av kartan och irrade i Stockholm.

När vi kom fram till Växjö så fungerade kartan fortfarande inte, irrade en timme innan vi beslöt oss för att fråga en person om vägen. Det var en kommunarbetare som precis slutat jobbet. Han körde framför oss hela vägen till Hertz. Riktigt gulligt. Det låg så avlägset att vi aldrig hade kunnat hitta det på egen hand. När vi väl lämnat bilen var vi tokstressade och ringde taxi. Övertrötta som vi var gjorde att taxichaufförn inte hade det så lätt. Drog taxivitsar osv. Tåget som vi stressade till var en halvtimme sen. Vi hade hunnit handla, gå på toa och slippa stressa. Eftersom det var rusningtrafik och fullt i alla vagnar hamnade vi i en kupé som skulle vara tyst. Vi och två gubbar blev utskällda av en "dam" som vi inte ens fick andas för.

Äntligen framme i Fredrik och Fredriks lägenhet. Så fint, köket ville jag inte lämna överhuvudtaget. Vi gick ut, drack ett glas rosé och gick hem. Jag blev skallad och Louise sopade på en vägskylt.

Lördagen började med frukost och lite slöande. Vi skulle gå till Ölandsbron, men det började regna så vi hamnade bara på stan. Hur fint som helt, kullersten överallt.

Åkte och handlade, tittade på Ölandsbron, gjorde oss i ordning och gick iväg för att grilla. På menyn stod det; grillad lax med mozzarella, grillad mandelpotatis och en experimentell sallad. Hur gott som helst och udden previs vid slottet var oslagbart vacker. Den här gången har jag faktiskt förevigat detta ögonblick med bilder.


Louise i den vackra parken.

Kalmar Slott i solnedgången.


Grillgänget.

Ensam vacker tulpan på udden.

Igår tog vi flyget hem. Jag sa till Louise att jag var flygrädd. Hon trodde att jag kanske blev lite nervös. Tji fick hon. Jag började gråta/skaka/svettas/hyperventilera redan i vänthallen. Fortsatte hela flygresan samtidigt som jag kramphöll hennes hand. När vi nästan var framme började jag domna bort, det var verkligen obehagligt. Hade maximal otur att det var kondens som droppade precis över oss, inte vid något annat säte. När planet fällde in och ut landningsstället så gjorde jag högljudda ljud. Folk stirrade. En flygvärdinna kom och undrade om jag var flygrädd. Haha. Killen bredvid försökte lugna mig. När vi landade och slog i marken med hjulen satte jag huvudet mellan knäna och skrek. Slutade gråta när vi kom in på Arlanda. Louise lovade att inte flyga mer med mig och att om hon förstått att jag var så rädd hade hon aldrig föreslagit det.

Halvelva var vi hemma igår, och nu har jag sovit ut. Ska iväg och träna nu.

So Long.