Jag kommer från ett litet samhälle, där alla känner alla. Vår favoritsyssla när vi var 15 var att dricka hembränt och gå på "Folkan". Det var på den tiden när Scooter med Nessaja och weekend var inne. Sitter och lyssnar på Scooter nu, det är minnen, och ångest.
När jag köpte min första Scooterskiva gick mamma i taket. Albumet som hette Back to the heavy way jam. När jag efter det började tanka musik på Napster var hon helt plötsligt på vinden. Då lyssnade min lillebror på smurfarna, i den mån han intresserade sig av musik.

När jag blev 16, 17 ville jag åka på Sensation White, house club, vanlig trance, glad musik att dansa till. Samtidigt började jag lyssna på Infected mushroom, psy trance. Israeler kan göra musik. Ja, det är musik. Sen gick det bara utför, eller uppåt, beror på om det är ur min synvikel eller mammas. Fick brorsan att börja lyssna på hard core, hardstyle, och vi åkte till Sensation Black i Amsterdam arena. 40-50k som dansade i tolv timmar. Mäktigaste jag varit med om. Blev ett långt utläggande. Poängen var i alla fall att allt började med Scooter för tio år sen. Nu är det bara nostalgi. Mamma skyller nog på mig fortfarande, att jag förstörde brorsan...

(Spotify på, nu blev det Markoolio med vi drar till fjällen).

So Long.
Ps. Blir hemmagjorda köttbullar idag. Jag berättar hur man gör de på pappas vis och Daniel får kladda, jag tar inte i rå mat. Ds.