Kan man sjunka i Vattmyren?
Kom till mamma och pappa igår. Fick hit Jenny också (och Olle och Lisa). Vi åt pastasås med skaldjur (musslor, räkor och kräftstjärtar) med spenatlinguini till, namnam. Det dracks lite vin, svidades om och begavs ut till stallet. Släggan kom fram, möbler krossades, möbler slägdes, skräp krossades, skräp slängdes. Väldigt få prylar som fortfarande får en andra chans i det här läget. Bort med det gamla och in med det nya.
Jenny och jag skedade varandra, hon hamnade på golvet, jag vaknade halv sju, (6.30!!!) och kunde inte somna om, så nu har jag läst hur obota dum Kissie är när hon försöker provocera oss läsare, jag har läst en väldigt bra artikel om Reinfeldt, jag har drukigt bubbel, och tänkte nu gå ut och sätta mig med en kopp kaffe i diset. Det är vackert här i skogen, jag kommer sakna det, fruktanslöst! Inte bara stillheten, utan renheten också. Vintrarna då det är stjärnklart och man ser hela vintergatan, (inte täckt av stadsavgaser och ljus), att man kan liva utan att grannarna hör. Skulle kunna spela på en vuvuzela utan att någon skulle reagera. Jag kommer sakna att inte få springa på ormar, råddjur, älgar, igelkottar, ekorrar, grävlingar, vildsvin, rävar, (även om jag helst beskådar dessa från insidan av en bil). Just nu känns allt bara så moloket, grått tråkigt.
Åker etttåget tillbaka till Gävle, gör mig iordning för kalas. Ni får ha det.
Kaffe var det...
Kommentarer
Trackback