Prestationsångest deluxe.
Redn. anm. Deluxe är Toves nya favoritord.
Allt hänger ihop, kontrollbehov, tvångstankar, fobier. Gjorde precis de HÄR testet. Jag är en prestationsprinsessa. Blir saker och ting som jag inte räknat med kan jag bryta ihop. Jag undviker att folk skäller på mig, för då börjar gråta. När jag tror att jag gjort fel, eller när jag inte uppnåt mitt eget mål, då blir jag uppgiven. Nya jobb är alltid svåra. När jag började med Microsoft så ringde jag, mailade och dubbelkollade allt, ställde samma frågor på åtta olika sätt bara för att vara säker. När jag jobbade med OSRAM så ringde jag teamleadern hela tiden, till sist svarade han; Hej Tove ska du svara på din egen fråga igen? När jag jobbade på Yves så ringde jag chefen för att dubbel och trippelkolla allt fast jag egentligen kunde det.
Eftersom jag är hobbypsykolog så tror jag att det grundar sig i att jag vill ha ryggen fri, kontroll på situationen och är rädd för att misslyckas, och där återkommer vi till att jag inte klarar av skäll, (konstruktiv kretik däremot är inga problem). Hur som helst, när jag presterar bra, (alltid, när jag kommit in i något eftersom jag har stenkoll), så mår jag bra, analyserar mig själv till minsta beståndsdel och kan slappna av. Vet inte riktigt vad jag vill komma med det här men jag hoppas att nya jobbet har samma tålamod som mina tidigare arbetsplatser, för jag är grym på det jag gör och jag ger alltid mitt yttersta. Däremot så vet inte de om det så jag hoppas att de inte bara ser mina tusen likadana frågor, mina extrakollar osv som något negativt. Jag trivs verkligen där.
KBT-utredningen kommer ligga på is till jag vet hur jag kommer jobba framöver. Det enda jag vill är bara att kunna leva ett normalt liv, sitta i en park utan att börja gråta så fort det kommer en geting...
Today´s a curly hair day!
Allt hänger ihop, kontrollbehov, tvångstankar, fobier. Gjorde precis de HÄR testet. Jag är en prestationsprinsessa. Blir saker och ting som jag inte räknat med kan jag bryta ihop. Jag undviker att folk skäller på mig, för då börjar gråta. När jag tror att jag gjort fel, eller när jag inte uppnåt mitt eget mål, då blir jag uppgiven. Nya jobb är alltid svåra. När jag började med Microsoft så ringde jag, mailade och dubbelkollade allt, ställde samma frågor på åtta olika sätt bara för att vara säker. När jag jobbade med OSRAM så ringde jag teamleadern hela tiden, till sist svarade han; Hej Tove ska du svara på din egen fråga igen? När jag jobbade på Yves så ringde jag chefen för att dubbel och trippelkolla allt fast jag egentligen kunde det.
Eftersom jag är hobbypsykolog så tror jag att det grundar sig i att jag vill ha ryggen fri, kontroll på situationen och är rädd för att misslyckas, och där återkommer vi till att jag inte klarar av skäll, (konstruktiv kretik däremot är inga problem). Hur som helst, när jag presterar bra, (alltid, när jag kommit in i något eftersom jag har stenkoll), så mår jag bra, analyserar mig själv till minsta beståndsdel och kan slappna av. Vet inte riktigt vad jag vill komma med det här men jag hoppas att nya jobbet har samma tålamod som mina tidigare arbetsplatser, för jag är grym på det jag gör och jag ger alltid mitt yttersta. Däremot så vet inte de om det så jag hoppas att de inte bara ser mina tusen likadana frågor, mina extrakollar osv som något negativt. Jag trivs verkligen där.
KBT-utredningen kommer ligga på is till jag vet hur jag kommer jobba framöver. Det enda jag vill är bara att kunna leva ett normalt liv, sitta i en park utan att börja gråta så fort det kommer en geting...
Today´s a curly hair day!
Kommentarer
Trackback