När jag var liten, riktigt liten, ville jag jobba med att rädda pandor. När jag blev stor alltså. Jag ville bli en pandaräddare. Förmodligen hade jag sett en söt liten bild på djuren som var/är utrotningshotade och ville hjälpa till. Ett alternativ kan också ha varit att jag inte kände någon annan som ville bli det, och jag har alltid varit lite egen. Om jag hade varit liten nu och sett den här bilden (nedanför) hade jag blivit rädd för pandor och förmodligen gillat ormar istället. Hur kan man göra så fula/elaka barnfilmskaraktärer? Varför kunde inte Kung fu panda vara liten och söt, så hade man inte kunnat förutse att han blir en slagskämpe. Nåja, hur jag kom på det? En uppföljare går tydligen på bio så det sitter affisher på busskurer osv, och jag kom på mig själv när jag gick hem igår, att jag hoppade till för att han/den/det var skräckinjagande ful. Blir inte barn rädda för honom, eller är barn animéskadade deluxe redan och helt avskärmade? 



Kung Fu Panda VS Riktig Panda



Bilder lånade av google.