Hela mitt liv har jag hånat människor med husvagn. Ifrågasatt varför de har en sån osv. Jag kan verkligen inte förstå charmen med att trycka ihop en hel familj i en och leva ihop så nära varandra en hel sommar. I alla fall, mamma berättade för mig förra veckan att hon och pappa ville ha en och de höll ögonen öppna ifall de stöter på den perfekta. Jag satte i halsen, fick en klump i magen och bara kunde se framför mig hur jag Ahmed och Ahmed skulle behöva trängas en hel sommar, med ett litet bord med TP på, en blöt Kicki som luktade pyton och det där gasolköket som dödar folk varje sommar. Som att mitt liv passerade revy på ett ögonblick. Jag skämdes fram till i förrgår, (jag hade aldrig kunnat berätta för folk att mina föräldrar har en husvagn). Då köpte de en större båt istället. På ett annat sätt är det mycket lättare att acceptera för mig. Egentligen är det inte något fel på husvagnar heller, men jag har hatat dessa hela mitt liv. Båtar däremot är mycket mer frihet och det har jag älskat hela livet och varit glad att mina föräldrar faktiskt haft det hela tiden.

Nu måste jag skynda mig med ansiktet, försöka hinna bli människa på en timme...