Precis möblerat om lite. Skulle flytta vitrinskåpet och jag hade fot och hand och Daniel tog i uppe, (på en varsin sida). Vi skjuter och skjuter och helt plötsligt snubblar min fot på något. Jag tittar ner och känner paniken komma. En stor svart spindel låg och tryckte under vitrinskåpet. Jag börjar skrika, skaka som vanligt och Daniel undrar varför, (som vanligt). Det sköna den här gången om man jämför med den stora svarta spindeln som var i duschen i januari är att den här var kvar sen Halloween. Katterna har lekt under den, (tillsammans med sex av mina tofsar/snoddar). Men på en millesekund, hur kan man veta det? Usch och fy.



Hur mycket jag än organiserar om så blir jag aldrig nöjd, planlösningen och möblerna är som dömda för att misslyckas tillsammans. Jag blir tokig. Ta mig härifrån. Efter året som har varit skulle jag verkligen behöva det och jag tror lägenhet får ta den största smällen, eftersom jag inte kommer någonvart hur mycket jag än stuvar om. Mission Impossible.

Behöver mer förvaring. Spons?

Ska göra mat tror jag, eller springa en runda. Något iallafall, rastlöst som få och jag börjar gå på Daniels nerver nu...